Jag försöker allt oftare lägga ifrån mig skärmarna under en stund. Det är nästan så att jag blir chockad när jag kommer på mig själv med att formulera den meningen.
”Lägga ifrån dig skärmarna! Menar du allvar?!” ekar rösten i huvudet.
Men jo, jag har börjat försöka lägga ifrån mig mobilen när jag kommer hem efter jobbet och jag försöker att inte ta upp den innan det är dags att inta soffläge.
Jag ser allt fler mammor och pappor som diskuterar det här temat i sociala medier. Att lägga ner skärmen till förmån för odelad tid med barnen/partnern/vännen eller bara som ett sätt att slappna av en stund, börjar bli allt vanligare. Vår initiala besatthet av våra smarta telefoner börjar nog lägga sig.
Statens medieråd, en expertmyndighet som jobbar för att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare, analyserar bland annat dessa gruppers medieanvändning varje år. I sin senaste rapport konstaterar de bland annat att barn till högutbildade föräldrar har en begränsad tillåten skärmtid jämfört med andra barn i samma ålder som har en annan socioekonomisk bakgrund. En över- eller medelklassförälder sätter med andra ord fler regler för barnets användning av mobiler, surfplattor och tv i jämförelse med en föräldrar med låg utbildning och/eller inkomst.
Det är en oerhört intressant spaning som Statens medieråd formulerar i sin rapport. I en artikel i DN uttrycker Ulf Dahlqvist, forskningsansvarig vid rådet, en tanke om att de högutbildade föräldrarna genom sin begränsning vill föra över ett slags ”intellektuell kultur” till sina barn. Genom att begränsa skärmtiden frigörs mer tid till bokläsning och utveckling av kreativa egenskaper. Dessa barn tittar också betydligt mindre på tv jämfört med barn till lågutbildade.
Betyder medierådets konstateranden att vi ska slänga ut tv-apparaterna ur barnens rum, förbjuda dem att använda läsplattan för spel och underhållning och sätta en gräns på maximalt en timmes tv-tittande per dag? Nej, självklart inte. Debatten måste, som alltid, nyanseras.
Surfplattor är exempelvis jättebra pedagogiska verktyg och kan, om de används i det syftet, hjälpa barn att lära sig att både räkna och läsa mycket tidigare än vad tidigare generationer barn har gjort. Det finns mängder av utvecklande spel och appar där barn också kan lära sig andra språk eller utforska områden som de är intresserade av.
Att barns fantasi utmanas och utvecklas är det viktigaste. Som förälder har man en skyldighet att uppmärksamma vilka medier som barn är intresserade av och sedan fokusera på det som ger mest. Kanske ska man som förälder vara mer uppmärksam på den slentrianmässiga användningen av olika skärmar istället för antalet minuter som barnet ägnar åt en viss sak. Min erfarenhet är att ett fokuserat användande nästan alltid sätter grunden för djupare kunskap eller ett större intresse kring ämnet som studeras. Och det kan väl aldrig vara fel om barnet vägleds in på områden som kan utveckla dem som personer.